Jaktvapen

Då har jag fått hem min 1640 i kaliber .270 win och jag lägger här upp några bilder på den. Jag valde ett par enkla ringar från Weaver till kikaren som är en Burris. Jag har endast provmonterat kikaren så på bilderna är kikaren vriden åt fel håll. Kolven från Ram-Line är bäddad av P-O Stenmark.









Lagom höjd på kikarmontaget... Tack till Jens på Walter Borg för hjälpen med montaget.

Mer info kommer när jag kommit iväg till skjutbanan.

När jag hade tagit min jägarexamen funderade jag inte speciellt länge över om jag skulle ha en småviltstudsare i kaliber .22lr eller inte... det skulle jag bara ha. Det blev en CZ BRNO 452 med syntetkolv utan öppna riktmedel och ett Leupold 3-9X33 EFR monterat i några enkla kikarfästen.

 

Jag minns att trycket var hemskt så jag köpte ett kit från en kille som heter Eric Brooks för att ändra vikten på trycket samt ta bort släpet. Det var inga svårigheter att montera fjädern och distansen som passade mitt tycke och smak vilket gav bössan en helt ny karaktär. Det nya trycket gjorde ju givetvis att träffbilderna krympte ordentligt och jag kunde utan problem skjuta några hundra skott om dagen eftersom ammunitionen var så billig.

 

Min första 22lr sålde jag dock för att skaffa mig en Sako Quad i .22wmr och tanken var nog att jag skulle skaffa mig en pipa i .22lr till den, men så blev det aldrig. Till en början sköt jag in min Sako Quad på 80 meter vilket ju var 30 meter längre än jag hade skjutit in min CZ på. Av någon anledning så blev jag aldrig riktigt kompis med kaliber .22wmr och största anledningen var nog att jag aldrig fick till några riktigt bra träffbilder på 80 meter. Träffbilderna jag hade haft med min CZ i 22lr höll sig inom en femtioöring på 50 meter men med .22wmr på 80 meter fick jag vara nöjd med en träffbild inom 60mm.

 

Jag bytte bort min Sako Quad mot en Tikka M55 i kaliber .243 Winchester som under en tid blev min trogna vän för all jakt på kråka, räv och grävling när tillfälle gavs. Jag sköt ganska mycket med min Tikka på skjutbanan också och kunde där konstatera att det var en bössa som jag verkligen kunde lita på även när avstånden blev långa. En stor nackdel fanns dock med kalibern och det var priset på patronerna, det blev helt enkelt för dyrt att mängdträna i den omfattningen jag önskade.

 

I ett svagt ögonblick sålde jag min Tikka då jag fick ett allt för bra erbjudande. Jag stod nu utan övningsbössa helt och så kunde det ju inte få vara så jakten på en ny bössa startade. Den här gången var det övning som skulle prioriteras i valet av vapen och kaliber. För att hålla nere priset på ammunitionen föll valet återigen på .22lr och jag fick ett bra pris på en ny CZ BRNO 453 Varmint så jag slog till och var nu återigen ägare till en trevlig småviltstudsare.

Inskjutningsavståndet jag har valt är återigen 50 meter men den här gången är bössan inte inskjuten i bänk på en skjutbana utan under helt andra förutsättningar. Jag tog helt enkelt med mig studsaren ut i skogen och mätte upp 50 meter med bra kulfång och sköt där in bössan under ”jaktliga” förhållanden och träffarna sitter gott och väl inom en enkrona men dom där fina träffbilderna jag hade med min första CZ har inte infunnit sig än men det kommer när jag väl har hittat rätt ammunition för min bössa.

Funderar du på vilken kaliber du ska välja så tycker jag att du ska kika lite extra på just .22lr ifall du vill öva mycket till en ringa kostnad. Viltet som får jagas med .22lr är följande: vildkanin, iller, frett, mård, mink, hermelin, vessla, ekorre, lämmel, råtta, mullvad, sork, bisam, mus, havstrut, gråtrut, silltrut, fiskmås, skrattmås, sothöna, ripa, järpe, duva, kråka, råka, skata, kaja, nötskrika, björktrast, koltrast, stare, gråsparv och pilfink så även till jakt räcker kalibern långt.

Vad gör man en dag då vädergudarna står på de färdigsådda böndernas sida? Vårbruket häromkring är avklarat, jag önskar att det hade funnits tid till att bespruta några små inägor med roundup eller liknande men det får vänta till hösten då raps och lin ska besprutas.

 

Ett tips är ju att man ser över all sin utrustning för jakt. Kläder ska tvättas, lagas (sys in eller ut?) samt impregneras, skor ska smörjas och nya skosnören ska snöras. Jaktstarten blir så mycket enklare när allt fungerar och är i topptrim vilket inte bara du själv vinner på, resten av familjen/vännerna kommer garanterat märka att du är på ett ovanligt bra humör inför jakten som komma skall.

 

När man ändå håller på så bör man ju även plocka ur batterierna ur hörselskydden och se till så det finns nya att tillgå. Se till att stoppa ner några extra batterier som du med fördel kan surra ihop med lite tape och stoppa dessa i en plastpåse av modell ziplock. Även jaktradions batteri ska tas ur för rengöring och man man med fördel passa på att fetta in kontaktytorna. Jag kan vara lite extra noga ibland och plocka isär radion och spraya lite 5-56 eller WD40 på kretskorten. Innan jag monterar ihop radion stryker jag ett tunt lager fett mellan alla skarvar vilket håller mycket fukt ute.

 

Har du ficklampa och/eller pannlampa med dig i ryggsäcken? Det har jag ifall olyckan skulle vara framme eller ifall jag mitt i natten får ett samtal om ett trafikskadat djur. Precis som med övrig utrustning ser jag till så batterierna är fräscha samt att jag har en extra uppsättning batterier med mig. Lamporna jag använder är av LED-typ så dessa behöver jag inte fundera över men har man vanliga glödlampor kan man med fördel se till att ha en extra med sig.

 

Hur är det med knivarna du brukar ha med dig ut i skogen då? Dagar då regnet öser ner passar utmärkt till att se över sina knivar. Om man inte riktigt vet hur man på bästa vis får sin kniv i topptrim så tycker jag att man ska ägna några timmar till att lära sig. Ifall man har dyra knivar från exempelvis Fällkniven så kan man skicka sina knivar dit för slipning. Man kan givetvis lämna knivarna till en duktig knivmakare också men roligast är nog att lära sig att ta hand om sina egna verktyg på egen hand.

 

Nu kan det även vara läge att göra en ordentlig översyn av vapnen man använder. Vet man vad man gör så kan man nog plocka isär och få ihop sina vapen utan problem, skulle man däremot vara minsta lilla osäker så ska man kontakta en vapensmed. Det tjänar både du, vapensmeden och inte minst djuren i skogen på.

 

Glöm inte bort att utrustning som underhålls och är ren håller ett högre andrahandsvärde och håller mycket längre än det som bara används.

En ytligt bekant till mig fick frågan om vad för sorts kniv han hade med sig i skogen då han jagar, svaret blev ”Kniv är ju farligt... det använder jag bara i slaktboden”. Så han bär inte med sig någon kniv på jakten vilket förvånar många. Den jakten han bedriver kräver dock ingen kniv då han har väldigt nära hem, han jagar oftast ensam och när han har fällt ett vilt anser han sig färdig med jakten för dagen så viltet ska in i slaktboden omgående.

 

Ovanstående är någonting som jag själv funderar mer och mer på då jag bor på marken där jag jagar vilket gör restiden minimal. Jag kan således ta ett rådjur till slaktboden, ta ur djuret och hänga det nästan lika snabbt som om jag skulle ha utfört urtagningen i skogen. Att ta ur djuret i skogen medför risk för nedsmutsat kött, för snabb nedkylning under vintern eller onödigt varmt kött med flugor och annat otyg under bockjakten i augusti.

 

Nu är väl inte alla lika lyckligt lottade som min bekant och jag så visst finns det i många fall anledning till att ha en kniv med sig i skogen. När jag ser mig om bland jägarbröder så hänger det oftast en ganska stor kniv i en slida väl synligt i skärpet. Den kniven används mest till att peta naglarna, tälja till grillpinnar och för att öppna korvpaketet, dock används den även till att ta ur djur när lyckan har varit framme.

 

Att använda samma kniv till allt möjligt och även i mat som det faktiskt rör sig om när djuret ska tas om hand är enligt mig både snuskigt och rent idiotiskt. Oftast skulle jag säga att den kniven som hänger i en slida vid höften endast ska användas till att just tälja pinnar eller öppna korvpaket med. En kniv som ska användas för att sticka eller ta ur ett djur bör förvaras i en ren och torr slida som gärna förvaras i en tätslutande plastpåse, nedstoppad i ryggsäcken. När djuret är urtaget ska den kniven tvättas av, torkas och stoppas tillbaka i slida för att sen tas hem för en grundlig diskning.

 

Det här med vilken kniv man ska använda för urtagning av vilt är ju givetvis lite personligt, vissa föredrar en stor kniv medans andra vill ha en mindre sådan. Jag har inga komplex så jag föredrar en liten fällkniv med ett blad som endast är 7 cm långt. En fällkniv har ju den fördelen att den inte behöver en slida som blir svårt att tvätta invändigt om så skulle behövas. En ”öppen” fällkniv som den jag använder diskar jag enkelt under kranen eller så får den sig en omgång i diskmaskinen. Nedstoppad i en plastpåse tar den inte speciellt mycket plats i ryggsäcken.

 

 

 

Nu är väl en fällkniv ganska tråkig att visa upp kring brasan i skogen såvida det inte är ett vackert hantverk, det finns en och annan duktig knivmakare som lyckas göra både vackra och funktionella fällknivar men då får man oftast räkna med att lägga ut en ordentlig slant. Det finns ju en uppsjö av knivar som säljs i parti och minut som är serietillverkade. Men hur kul är det att vara som alla andra då? Vill man lägga ner lite extra på en fin kniv tycker nog jag att man kan kontakta en knivmakare och för honom/henne förklara vad man vill ha för typ av kniv och utseendet på den och då få en helt unik kniv. Mitt tips är att söka på namnet Kimmo Lilja som i mina ögon gör riktigt snygga knivar. Själv har jag en Fällkniven F1 till att tälja pinnar med...

 

En sista sak om knivar, har du någon i jaktlaget som envisas med att gå omkring med ett bryne i fickan... plockar han fram brynet, spottar på det för att sen plocka fram kniven som han tänker ta ur älgen med som jaktlaget ska dela på? Usch! Vårda knivarna hemma precis som du gör med övrig utrustning och tänk på hygienen när du hanterar mat.

Sådär ja, då har jag slagit till på en Husqvarna 1640 i kaliber 270 win med plastbäddad syntetkolv där jobbet är utfört av P-O Stenmark i Hjoggböleliden. Bilder på bössan lägger jag upp så snart jag har fått hem den och då ska jag även försöka få med lite mer information om modellen. Då återstår letandet av två bössor och två lämpliga kikare till dessa då.

Vad jag har för vapen idag är helt ointressant men jag tänkte lite kort berätta om hur min blivande garderob kommer se ut.

 

Om vi börjar med hagelvapnet så har jag kommit fram till att det är en halvautomat jag vill använda vid all jakt. En halvautomat rymmer en extra patron, jag kan skjuta slug/brenneke vid eftersök på allt större vilt samt skjuta vildsvin om tillfälle ges. Jag vill ha en modell som har tillverkats under lång tid och sålts i stort antal då tillgången på reservdelar customtillbehör brukar öka. Jag har funderat lite över Remington 1100 och det är den modellen jag letar efter.

 

På kulvapensidan har jag redan idag en småviltstudsare i kaliber .22LR för övning och jakt på kråka, kaja och duva omkring godset där jag jagar. Studsaren är en CZ BRNO 453 Varmint med snelltrycke. Jag har justerat trycket så jag inte behöver använda snelltrycket för att få den tryckpunkt jag vill ha samt lackerat den annars så blanka bokkolven med mattsvart färg.

 

På 22:an sitter idag ett sikte från Tasco med 3-9 ggr förstoring och 50mm lins som i mina ögon är ett lågbudgetsikt. Siktet ska bytas och ställbar parallax står på kravlistan men jag har ännu inte bestämt mig för märke och modell.

 

Idag är min .22lr inskjuten på 50 meter då det är avståndet där jag och studsaren kan hålla ihop träffbilderna inom en krona under jaktförhållanden vilket är ett av kraven jag har på en .22lr. På avstånd ut till 50 meter behöver jag dessutom inte fundera speciellt mycket över kulbanan i samma utsträckning som om jag skulle skjuta in på längre avstånd.

 

På rådjursbanan kan jag skjuta så många serier jag hinner med utan att bli ruinerad och det skyttet visar sig ge resultat även på den löpande älgen när skyttet sker där med vapen i klass 1.

 

För att sen gå vidare bland de kommande kulvapnen så har jag lite olika krav beroende på vad det är för jakt jag kommer bedriva. Jag smyg/vakjagar gärna räv och grävling så snart dessa blir lovliga och som bekant kan det bli tal om långa avstånd och träffytan är många gånger mindre än en tennisboll. Många pratar om ”rävracer” och herrejössesvapen som håller ihop träffarna inom en tennisboll på 300 meter. 300 meter kommer aldrig bli aktuellt för min del men jag kan tänka mig att avlossa skott på 150 meter även om det i många fall är riktigt långt avstånd.

 

För att jag ska känna mig bekväm vid att avlossa skott på längre avstånd vill jag hålla rekylen på en för mig hanterbar nivå. Samtidigt vill jag ha en skapligt lätt studsare vid smygjakt så jag har bestämt mig för en lite klenare kaliber. Jag har testat lite olika kalibrar för räv från .22wmr till .243win där alla i och för sig har klarat uppgiften utan problem men jag har kommit fram till att det är bättre med lite marginal än ingen alls, speciellt då på lite längre avstånd.

 

Mitt första val av märke/modell/kaliber är tänkt att kunna användas på räv, grävling och råbock men även till större vilt ifall tillfälle ges. Valet av studsare går till en hederlig Husqvarna 1640 i kaliber .270 win som man idag kan få för under 2000 kronor i gott skick. Studsaren kommer bestyckas med ett sikte av märke Burris Fullfield II 6,5-20X50 vilket redan finns i min ägo.

 

Studsare nummer två är tänkt att användas på rådjur och älg under gemensam jakt. Här rör det sig om passkytte och avstånden kan på sin höjd bli runt 100 meter men är oftas kortare. Jakten bedrivs endast dagtid och oftast under goda förhållanden då jag gärna stannar inne när vädergudarna åkt på semester.

 

Valet av studsarmärke faller än en gång på en gammal klassiker i form av Husqvarna 1640 i kaliber 8x57js som genom åren har fällt en och annan storoxe i skogarna. Kalibern är snäll i rekylen och det passar mig utmärkt. På den här studsaren planerar jag att montera ett sikte med 3-9X40 ungefär men där är ännu inget skrivet i sten.

 

Nu är jag även så lyckligt lottad så jag har fått in vildsvin på marken och dom vill jag gärna jaga från torn på rellativt korta avstånd på cirka 50-60 meter eller kortare. Under jakt efter vildsvin kan timman bli sen och mörkret tar överhand så här vill jag ha ett sikte med god optisk kvalité så valet av kikare kommer planeras med omsorg.

 

Här blir det kaliber .358 Norma Magnum som ska få göra jobbet och även den här gången kommer jag leta fram en billig Husqvarna men den här gången heter modellen 1651.

 

Ovan nämnda vapen kommer inhandlas i mån av tid och pengar samt tillgång på vapen att köpa. Studsarna kommer genomgå lite olika modifieringar för att passa mina syften bättre men mer om det vid ett senare tillfälle.

Med hjälp av den här sidan vill jag förmedla mina tankar och idéer kring jaktvapen och övriga tillbehör en jägare kan tänkas ha nytta av. Jag vill börja med att poängtera att allt som står på Internet är sant... eller inte... det jag skriver kan vara en sanning för mig medans andra kan ha helt andra sanningar. Om man inte riktigt litar på mig kan man söka info hos exempelvis Jaktsnack som är ett forum för vetgiriga.

Kommentera gärna, det gör arbetet för mig enklare och vistelsen här för dig trevligare.

 

Väl mött!