Knivigt värre...
En ytligt bekant till mig fick frågan om vad för sorts kniv han hade med sig i skogen då han jagar, svaret blev ”Kniv är ju farligt... det använder jag bara i slaktboden”. Så han bär inte med sig någon kniv på jakten vilket förvånar många. Den jakten han bedriver kräver dock ingen kniv då han har väldigt nära hem, han jagar oftast ensam och när han har fällt ett vilt anser han sig färdig med jakten för dagen så viltet ska in i slaktboden omgående.
Ovanstående är någonting som jag själv funderar mer och mer på då jag bor på marken där jag jagar vilket gör restiden minimal. Jag kan således ta ett rådjur till slaktboden, ta ur djuret och hänga det nästan lika snabbt som om jag skulle ha utfört urtagningen i skogen. Att ta ur djuret i skogen medför risk för nedsmutsat kött, för snabb nedkylning under vintern eller onödigt varmt kött med flugor och annat otyg under bockjakten i augusti.
Nu är väl inte alla lika lyckligt lottade som min bekant och jag så visst finns det i många fall anledning till att ha en kniv med sig i skogen. När jag ser mig om bland jägarbröder så hänger det oftast en ganska stor kniv i en slida väl synligt i skärpet. Den kniven används mest till att peta naglarna, tälja till grillpinnar och för att öppna korvpaketet, dock används den även till att ta ur djur när lyckan har varit framme.
Att använda samma kniv till allt möjligt och även i mat som det faktiskt rör sig om när djuret ska tas om hand är enligt mig både snuskigt och rent idiotiskt. Oftast skulle jag säga att den kniven som hänger i en slida vid höften endast ska användas till att just tälja pinnar eller öppna korvpaket med. En kniv som ska användas för att sticka eller ta ur ett djur bör förvaras i en ren och torr slida som gärna förvaras i en tätslutande plastpåse, nedstoppad i ryggsäcken. När djuret är urtaget ska den kniven tvättas av, torkas och stoppas tillbaka i slida för att sen tas hem för en grundlig diskning.
Det här med vilken kniv man ska använda för urtagning av vilt är ju givetvis lite personligt, vissa föredrar en stor kniv medans andra vill ha en mindre sådan. Jag har inga komplex så jag föredrar en liten fällkniv med ett blad som endast är 7 cm långt. En fällkniv har ju den fördelen att den inte behöver en slida som blir svårt att tvätta invändigt om så skulle behövas. En ”öppen” fällkniv som den jag använder diskar jag enkelt under kranen eller så får den sig en omgång i diskmaskinen. Nedstoppad i en plastpåse tar den inte speciellt mycket plats i ryggsäcken.
Nu är väl en fällkniv ganska tråkig att visa upp kring brasan i skogen såvida det inte är ett vackert hantverk, det finns en och annan duktig knivmakare som lyckas göra både vackra och funktionella fällknivar men då får man oftast räkna med att lägga ut en ordentlig slant. Det finns ju en uppsjö av knivar som säljs i parti och minut som är serietillverkade. Men hur kul är det att vara som alla andra då? Vill man lägga ner lite extra på en fin kniv tycker nog jag att man kan kontakta en knivmakare och för honom/henne förklara vad man vill ha för typ av kniv och utseendet på den och då få en helt unik kniv. Mitt tips är att söka på namnet Kimmo Lilja som i mina ögon gör riktigt snygga knivar. Själv har jag en Fällkniven F1 till att tälja pinnar med...
En sista sak om knivar, har du någon i jaktlaget som envisas med att gå omkring med ett bryne i fickan... plockar han fram brynet, spottar på det för att sen plocka fram kniven som han tänker ta ur älgen med som jaktlaget ska dela på? Usch! Vårda knivarna hemma precis som du gör med övrig utrustning och tänk på hygienen när du hanterar mat.
